Din läsare stöder inte ramar. Du kan dock läsa det mesta av vårt innehåll ändå genom att välja från denna lista och gå tillbaka till den mellan varje del.
Start-sidan
Om Sällskapet Vallonättlingar
Aktuellt - om aktiviteter och tidningar
Vallon-historik
Släktforskning om valloner
Länktips med valloninriktning
Släktnummerlistan
Vallongillen i Östergörtland o Östra Bergslagen
Släktkrönikor om några släkter
Medlemmar som har e-mail eller hemsida.
Släktnamnslista fransktalande invandrade valloner
Sällskapet Vallonättlingar bildades 1938. Dess syfte är att sprida kännedom om vallonernas insatser i vårt lands ekonomiska och kulturella liv och att stödja
forskningen på detta område. Sällskapet Vallonättlingar skall även samla ättlingar till de ursprungligen invandrade vallonerna till olika former av samvaro, medverka till bevarandet
av resterna av vallonsk kultur och skapa levande kontakt med folk, myndigheter och institutioner i Vallonien.
Vallonerna har sedan mycket lång tid tillbaka sitt hemland i södra och sydöstra Belgien och i angränsande delar av Frankrike. De är ett blandfolk av kelter, germaner
och romare och det fanns länge ett vallonskt språk som inte var någon fransk dialekt utan snarare utvecklats parallellt med franskan.
Ardennerna innehöll rika fyndigheter av järnmalm och vallonerna utvecklade system för järnets utvinning, det som senare blev berömt i Sverige som vallonsmidet.
Redan på 1400- och 1500-talen var trakterna av Meusedalen, Liège och Namur ett sjudande bruksdistrikt.
Till Sverige skedde en del invandring redan strax före sekelskiftet1600 på initiativ av hertig Karl och Welam de Besche. Senare agerade Louis de Geer, en skicklig
köpman och företagsledare i Amsterdam, som finansiär. De vallonska bruksområdena led av arbetslöshet och de svenska bruken lockade med goda löner. Tidigt
skedde invandring till bruk i Östergötland, t.ex. Finspång och Godegård. Louis de Geer arrenderade bruken i norra Uppland, t.ex. Österby, Gimo och Lövsta och
dit skedde en omfattande invandring av valloner i början på1620-talet.
Efter hand spreds vallonerna till flera bruk i Bergslagen och på andra håll och man började blandas med svenskarna. De var efterfrågade från andra bruksägare för
sitt kunnande. Med tiden gav de sig naturligtvis också in på andra yrken och spreds till alla delar av landet.
Sällskapet arrangerar olika aktiviteter för medlemmarna. I den årliga planeringen ingår studiebesök och utflykter, huvudsakligen inom landet, föredrag i ämnen inom
Sällskapets intresseområde liksom en höstsammankomst i den lättsamma samvarons tecken. Vid ett flertal tillfällen under årens lopp har resor till Belgien, främst den
vallonska delen, genomförts. Sällskapet är aktivt inom släktforskning och anordnar även släktforskarträffar och publicerar forskningsresultat i Sällskapets medlemsblad.